Nedan finns det matnyttig information och begrepp som används vid produktion av trycksaker och reklamprodukter.
Tryck på det begrepp ni vill veta mer om.
Det finns en mängd olika typsnitt, dvs. olika stilar för bokstävernas utseende. När man skall trycka ett typsnitt som inte är ett standardtypsnitt är det viktigt att typsnittet inkluderas i tryckfilen, annars finns risk att det byts ut till ett felaktigt typsnitt.
Papperets yta har jämnats ut till en blank och hårdare yta. Bra vid många fotografier då trycket upplevs som klarare.
Ett papper med en grövre struktur på ytan. Bra för text och till exempelvis brevpapper.
Är fortfarande den vanligaste trycktekniken. Digital media överförs till tryckplåt som monteras i tryckpress. En plåt för varje färg i CMYK. Trycker både från rulle och ark, dvs oftast på papper.
Digitaltryck blir allt vanligare och tar alltmer över offsettekniken. Använder sig uteslutande av CMYK (även om undantag finns). Man kan trycka digitalt på mycket mer än papper.
Relieftryck åstadkoms genom att ett pulver strös över en icke torr tryckyta, där pappret sedan förs in i en ugn varvid färgen jäser och bildar en upphöjning av färgen på pappret.
Silkscreentryck är en tryckteknik som bygger på att färg, med hjälp av en rakel, pressas genom en tunn silkes- eller polyesterväv som är fastspänd i en ram.
Ett transfertryck är likt en dekal, som värms fast, vanligen på textilier. Screentryck däremot görs direkt på plagget.
Reflextransfer används på olika typer av kläder för att öka säkerheten på framför allt yrkesgrupper som kan vara utsatta i trafiken som räddningspersonal, vägarbetare m.fl. Snyggt på träningskläder! (I övrigt se Transfer.)
Flocktransfer används när man vill uppnå en upphöjningseffekt från det underliggande materialet. Används bl.a. på kepsar, tröjor och handdukar. (I övrigt se Transfer, dock ömtåligare.)
Foliering är som namnet antyder en folie som fästs på materialet med hjälp av klister. Foliering används på allt ifrån bilar till skyltar. Foliering används även i vissa fall på papper men är ganska ovanligt eftersom det är ganska kostsamt.
En logga eller text höjs upp ur materialet med hjälp av en kliché (mallverktyg). Olika sorters prägling gör det möjligt att prägla på många olika sorters material.
Metod som är vanlig på promotionartiklar. Fungerar på metall, vissa plaster (ABS), trä, läder och glas.
Vid djuptryck använder man sig av en metallplåt, vanligtvis av koppar, där tryckfärgen stannar i de fåror och räfflor som skurits eller frätts fram av en syra i plåten. Trycket sker genom att den med ett fuktat papper täckta plåten rullas genom en tryckpress; papperet tvingas ned i de graverade spåren och tar på så sätt upp färg. Tekniken används vid tryckning av vissa delar på frimärken och sedlar, för att försvåra förfalskning.
Flexotryck medger tryck på material som cellofan, plast och metallfolie. Produkter som vanligen trycks i flexotryck är etiketter, förpackningar och wellpapp. Ofta ganska omfattade begränsningar i vad som kan tryckas.
Samma fördelar som vid brodyr men man kan producera dessa i förväg för att i efterhand fästa dem vid det man skall märka.
Märken i gummi som man kan antingen fästa direkt på det man skall märka eller hänga i snören, t.ex. som i dragkedjan på en jacka. Snygg 3D-känsla och man kan märka udda produkter som man redan har hemma eller på kontoret.
Är en färdigtryckt självhäftande bärare, ofta en dekal som har blivit belagd med två skikt av ett transparent doomingmaterial.
Sublimering kallas en tryckmetod med vilken man skapar utskrifter på tyg med hög kvalitet. Tyget blir i processen beständigt mot UV-strålning, väta och dessutom helt skryn- kelfritt. Man använder sublimering bland annat för att trycka banderoller, roll-ups och större displaymaterial, t.ex. mattor och flaggor.
Används för tryck på hårda oftast välvda ytor. Vanlig bland annat på golfbollar.
När man ska trycka något är det viktigt att dokumentet som skickas till tryckning är i färgsystemen CMYK eller PMS. Tänk på att färgåtergivning på skärm aldrig blir exakt lika med färgen på den färdiga produkten.
När någon säger fyrfärg så menar de oftast CMYK. CMYK-tryck fungerar på samma sätt som patronerna i en vanlig bläckstråleskrivare. Det vill säga att de fyra färgerna Cyan, Magenta, Gul och Svart trycks som mycket små punkter på ett sätt så att vårt öga upplever det som de önskade färgerna.
Detta är ett färgsystem med exakta färgblandningar till skillnad från CMYK. Dyrt i små volymer men ger alltid samma goda resultat i färgåtergivningen.
När en bild eller tonplatta skall täcka tryckytan ända ut till kanten, måste man i originalet göra ett så kallat utfall. Det vill säga låta bilden gå cirka 3 – 5 mm utanför den tryckta ytan. Gör man inte det finns det risk att det blir en vit otryckt ram runt bilden, då pappret rör sig lite under tryckningens gång.
Anger var dokumentet skall skäras. Speciellt viktigt när man har en bild med utfall. Bild och grafik utanför skärmärken skärs bort. Se den övre bilden hur bild och skärmärken skall placeras i filen för att åstadkomma utfall. Den undre bilden visa resultat efter tryck och beskärning.
De flesta bilder, framför allt fotografier, är uppbyggda av punkter eller pixlar som tillsammans skapar en helhet. En bild bör ha minst 300 dpi (punkter per tum) i upplösning för att bli bra i tryck. En bildskärm visar däremot oftast 72 dpi, det vill säga bilder som ser bra ut på skärm blir antingen en fjärdedel så stor i tryck eller suddig och ”pixlig”. Se exempel till vänster på en alltför lågupplöst bild som med fördel hade kunnat återges i vektor i stället för i pixlar. Tänk på att bara använda bilder som är högupplösta om du vill få ett bra tryckresultat. Bilder du får från internet är oftast inte högupplösta nog vilket du bör vara medveten om.
Ett sätt att skapa bilder på. Bilderna är uppbyggda av s.k. bezierkurvor. Bilden är skalbar och kan i princip bli hur stor som helst utan att tryckkvaliteten påverkas. Används främst vid logtypåtergivning och grafik.